Heello! Long time, no see.. men det har varit rätt fullt upp och det är det egentligen fortfarande. Prov och inlämningar är det som gäller sex veckor framåt, sedan är det lov! :) Idag har jag haft en riktig sammar-dag, först en svenska/historia - lektion då vi pratade om att det var 20 år sedan Berlinmuren föll, att på det här datumet 1938 var det kristallnatten och att för 200 år sedan Sverige och Finland gick skilda vägar (det blev ryskt) En ganska speckad jubileumsdag alltså, och mäkesdagen till sin ära (efter en lååång samhällslektion) så hade vi en föreläsning i aulan om Sverige vs. Finland och stuff. Efter bara fyra timmars sömn och en förjävlig mensverk så var det inte så härligt att sitta där och plågas. Det enda roliga var när komiken Janne Westerlund fick komma upp på scenen och driva lite.

Jag har sett på tv hur man på olika sätt firar (framför allt Berlinmurens fall) världen över. Min första reaktion när jag såg spektaklet var "och?" Men jag antar att det är så. Alla vi som är födda efter Berlinmurens och kommunisternas fall i Väst har nog ganska svårt att förtå spänningen och rädslan mellan järnridån i världen. Att detta är något stort, omvändande som människor är lättade och glada över att slippa det. Men vi 1990-talsbarn har ju alltid levt så, därför har vi inget att fira, inte på samma sätt. Även om man verkligen skulle försöka sätta sig in i deras situation, skulle vi nog aldrig förstå ändå. För dem var det verklighet. För oss är det bara en händelse vi läser om i historeboken.

Haha, nej nu ska sluta babbla om historia. Puss! :D